Kan fastighetsbranschen digitaliseras utan krav på IMD?

Fastighetsbolag och hyresgäster installerar fler och fler mätare i våra fastigheter. Exempelvis skrev jag nyligen om nya lagkrav för IMD. De nya kraven har varit kritiserade men en fördelen med de nya lagkraven är att fastighetsägare kommer att ställas inför valet att antingen spara energi eller installera fler mätare i sina fastigheter.

Om vi bortser från de nackdelar som finns med själva debiteringen, vilka fördelar kommer den mer detaljerade mätningen kunna innebära i praktiken?

Få mätare och utspridd data ställer till problem.

Jag har under en tid varit involverad i ett projekt som heter Connected SRS där vi utvärderat möjligheter för att samla in, kvalitetssäkra och dela energirelaterad data inom Stockholm stad. Tekniska utmaningar som verifierats inom projektet är att många av fastighetsbolagen inom Stockholm stads förvaltning idag har ett begränsat antal mätare installerat. Det finns mycket data från energibolag som går att nyttja men när det kommer till hushållsenergi och verksamhetsenergi finns inte lika mycket information att tillgå.

Anledningen till att det är viktigt inom projektet att ha koll på hyresgästers energianvändning är att Stockholm Stad, precis som Boverket, ställer krav på att fastighetsenergi måste kunna rapporteras. Fastighetsenergi är i huvudsak debiteringsmätare som energibolagen ansvarar för men sen skall energi som inte är avsedd för byggnaden dras bort. Det är exempelvis belysning i trädgården, laddstolpar och den energi som går åt i verksamheter eller i bostäder i fastigheten. Då måste detta mätas!

Inom projektet Connected SRS har vi slagit fast att det är en utmaning för fastighetsägare inom Stockholm stad att veta hur mycket energianvändning som skall dras bort för att kunna rapportera. Det beror på att:

• Data är utspridd så att det i vissa fall är hyresgästen som har information om elanvändningen i bostaden, eller att en leverantör som arbetar med laddstolpar sitter med information om hur mycket el som gått åt till elbilsladdning.
• Det finns för få mätare så data saknas och då får fastighetsbolagen istället använda schabloner.

Är IMD ett steg på vägen mot noggrannare beräkningar?

Kanske utökad IMD och utökad mätning generellt kan hjälpa Stockholm stads förvaltning och även andra fastighetsägare i Sverige att på ett automatiserat och mer noggrant sätt göra dessa beräkningar och ta fram fastighetsenergi för sina fastigheter?

*För att kunna göra detta automatiskt behövs data för alla fastigheter.
*Det som krävs i grova drag är

• Debiteringselen för alla mätare i fastigheten
• Undermätning som innefattar saker som inte ska ingå i fastighetselen
• Data från eventuella förnybara energikällor
• Data från laddstolpar
• Uppvärmningsmetod och debiteringsvärmen alternativt undermätning av den el som används till uppvärmning.
• Undermätning av varmvattenanvändning.
• Kylenergin ifall det finns i fastigheten.
• Yta i termer av A-temp

Förutom själva datan krävs en struktur som tar hand om detta och som sätter kontexten till varje mätare –vilket hyresobjekt är det? vad är det för kvadratmeteryta? typ av uppvärmning? vilket geografiskt område? vilket fastighet? Med mera. Det finns säkert fler typer av data som är viktigt att sammanställa som jag missat här.

Kanske de nya lagkraven för IMD kan se till att fler fastigheter får ordning på den data som krävs för att kunna automatisera beräkningar och dela med oss av strukturerad data inom våra städer?

Kanske de nya lagkraven är ett steg framåt i digitaliseringen och att det hjälper oss att komma närmare våra hållbarhetsmål? Det kan mycket väl stämma att det inte finns någon direkt nytta med själva debiteringen inom IMD men kanske den ökade tillgången till data kommer driva digitalisering och skapa större fördelar längre fram?