Vad CSRD faktiskt kräver av er energidatainsamling

Omnibus-paketet trädde i kraft i våras och sänkte tröskeln för vilka bolag som omfattas av CSRD radikalt. Men för de stora, börsnoterade fastighetsbolag som redan rapporterar enligt direktivet ändrar det ingenting på energisidan: kraven på verifierbar, spårbar energidata i ESRS E1 står kvar, medan lättnaderna gäller andra delar av rapporten. Frågan är om er energidatainsamling faktiskt håller för den granskningen.

Omnibus förenklar inte energidatan

Omnibus skruvade ner vilka bolag som omfattas av CSRD, och lättade kraven inom några områden för de bolag som redan rapporterar. Wave 1-bolagen, de som redan var skyldiga att rapportera enligt det gamla NFRD-direktivet och i praktiken stora börsnoterade bolag och finansinstitut, fortsätter rapportera för räkenskapsåren 2025 och 2026, oavsett om de nya, höjda tröskelvärdena (1 000 anställda och 450 miljoner euro i omsättning) skulle ha gjort dem undantagna som nya bolag idag. Från och med räkenskapsår 2027 gäller de nya tröskelvärdena fullt ut, och det är då flera fastighetsbolag riskerar att hamna helt utanför kravet.

Lättnaderna, de så kallade ”quick fix”-reglerna, gäller specifikt ESRS E4 (biologisk mångfald) och S2–S4 (sociala områden). E1, standarden för klimat och energi, är inte med i den listan. Energidatan är alltså precis lika granskningsbar som innan Omnibus, oavsett vad förenklingsdebatten har fått det att låta som.

ESRS E1 kräver detaljnivå

E1 kräver bland annat redovisning av energiförbrukning per energislag, uppdelat på förnybart och icke förnybart, och utsläpp från köpt el, fjärrvärme och fjärrkyla enligt både en platsbaserad metod (nätets energimix) och en marknadsbaserad metod (era faktiska elavtal). ESRS E1 kräver detaljnivå snarare än en ungefärlig totalsumma: vilken mätpunkt som bidrog med vad, under vilken period, och varifrån varje värde kom.

Det revisorn faktiskt frågar efter

En oberoende revisor ska granska hållbarhetsrapporten, med begränsad granskning (”limited assurance”) som lägstanivå. I praktiken innebär det att revisorn inte räknar om varje siffra från grunden, utan testar om uppgifterna är rimliga, konsekventa och går att spåra tillbaka till källan. Det är just spårbarheten som brukar bli flaskhalsen: kan ni visa varifrån ett specifikt energivärde kom, när det samlades in, och vad som hände om det behövde justeras i efterhand? Om svaret sitter i en persons minne eller ett Excel-ark utan versionshistorik blir det ett problem i granskningen, oavsett hur rätt siffran faktiskt är.

Bygg spårbarheten in i insamlingen, inte in i rapporten

Det går inte att lösa spårbarhet i efterhand genom att skriva ett bra metodavsnitt i rapporten, om själva datainsamlingen aldrig loggade varifrån varje värde kom.

I Metry loggas varje insamlat mätvärde med källa och tidsstämpel från start, oavsett vilket nätbolag eller vilken mätare den kommer från. Det går alltid att spåra varifrån ett värde hämtades och när det togs emot, och avvikande värden flaggas för granskning genom en flerstegsvalidering innan de sparas, i stället för att glida rakt in i underlaget. Det löser inte hela CSRD-rapporten, men det löser den del av granskningen som annars blir svårast att bevisa i efterhand: att varje siffra faktiskt går att stå för.

Ska ni börja förbereda energidatan inför nästa granskning? Hör av dig, så går vi igenom hur er nuvarande insamling ser ut ur ett spårbarhetsperspektiv.